Historien om SU förgasaren
SU står för Skinner Union. Skinner Union var ett ägarförhållande mellan bröderna George Herbert och Thomas Caryle (kallad Carl) Skinner.I början av 1900-talet var George mycket intresserad av det nya påfundet som kallades bil. Dessa fordon var försedda med en simpel typ av förgasare. Detta instrument skulle sköta den viktiga uppgiften att blanda bränsle med luft till en gas för att få lågvarviga motorer med tvivelaktigt tändsystem att fungera väl. Problemet var att kunna variera blandningen med motorvarvet. På tidiga trottelreglerade motorer hade man separat reglage för lufttillförseln för att göra bränsleluftblandningen fetare eller magrare. Till detta kom att man hade ett reglage för tändinställningen. Det fordrades mycket tänkade och kunnande för att få motorerna att gå bra.
George H Skinners system med automatisk inställning av bränsleluftblandningen vid alla varvtal såg dagens ljus 1904. Denna konstruktion bestod av en kolv med tillhörande nålventil. Kolven, som rörde sig i ett separat hus, reglerades i höjdled mha ett tryck-känsligt membran som i sin tur var ansluten till blandningskammaren. Membranet påverkades av motorsuget. Konstruktören var mycket noga med att inte lämna någon materialbeskrivning på membranet då han lämnade in patentansökan. Membranet var nämligen tillverkat av läder, ett material som Skinner kände väl till från sin bakgrund som sko och stövelfabrikör.
Ett år senare patenterade bröderna systemet och vidareutvecklade produkten. Konkurrensen var hård från förgasarspecialisrter som Krebs,Longuemare,Polyrjoe, Claudel osv. Skinners förgasare var dyr att tillverka vilket gjorde att försäljningen gick trögt. 1910 statade trots detta SU Co,LTD i ett skjul på Prins of Wales Road, Kentish Town, North London, med Thomas Skinner som ansvarig ledare. Företaget George Wailes & Co på Euston Road, London NW tillverkade vissa delar. Förgasaren hade skaffat sig en säker marknad då första världskriget bröt ut. Därmed ändrades tillverkningen till att göra detaljer till Vickmans automatvapen samt andra krigsdetaljer. Vid denna tid hade man 250 anställda.
Kriget tog slut och SU klarade sig på att tillverka radiodelar,vindrutor, vattenkranar och allt som kunde anpassas till företaget.
1925 presenterade George Skinner den slutliga utformningen av förgasaren. Borta var lädermembranet och istället var kolven placerad i ett aluminiumhus med skruvplugg på toppen och styrd av ett stålrör. George lämnade nu företaget och Carl tog över allt. Under 20-talet var det svårigheter med att hålla igång produktionen trots kunder såsom Bentley,Napier,Wolseley och Morris.
1926 erbjöd Carl Skinner SU tillverkningen till Willam R Morris,Morris Motor. Morris visste att SU var en bra produkt och antog erbjudandet. Med "Mr Carl" som ledare flyttades verksamheten till Adderley Park, Birmingham. Modern utrustning togs i brik och de svåra tiderna var över. Produktionen gick bra och snart var det inte bara Morris, Wolseley och MG som hade SU förgasare utan även konkurrerande märken.
Då trotteln 1 öppnas ökar lufthastigheten genom venturin så att kolven 2 lyfter. På kolven är det anbringat nålen 3 som lyfts från munstycket 4 sä att mer bränsle kan komma in i venturin. Pinnen 5 är till för att kontrollera kolvrörelsen. Munstyckets låsmutter 6 håller justermuttern 7 låst. Munstycket 8 kan bytas som en enhet. Bränslet kommer, från det separata flottörhuset, genom ledningen 9. Oljeutrymmet 10 är till för att dämpa kolvrörelsen.
1929 startades tillverkningen av SU elektriska bränslepumpar, först för bilar men snart också för flygplan. Under andra världskriget använde Rolls-Royce SU pumpar för de motorer som byggdes till Hurricane och Spitfire. De användes också till Hallifax och Lancaster bombare samt till Typhon och Tempest jaktplan. Su konstruerade och tillverkade insprutningspumpar till Rolls-Royce Merlin 100.
1940 flyttade företaget till Shirley för att 1947 flytta till Erdington där det fortfarande finns kvar.
Morris Nuffield´s samgående med Austin, vilket blev BMC, ökade marknadsandelen avsevärt för SU från 1952. Under det som sen skulle bli BLMC, kom produktionen upp till ca 60 000 förgasare och pumpar per vecka. Man tillverkar åt Morris, Austin, Wolseley,Jaguar,Daimler,Rolls-Royce,Bentley,MG,Aston Martin,Volvo m.fl. I Japan tillverkas SU på licens av Hitatchi för Toyota,Datsun och Isuzu.
Copyright © SU-Service http://su-service.se/
Edit: Tack Minijanne för din upplysning!
Men sen är frågan vart texten i sin tur kommer ifrån? Om det är SU-Service som har skrivit ihop den eller redigerat den eller icke, det vet bara gudarna men nu har jag ändrat så det ska inte vara någe problem längre!
//Kirill